Vi är inte överens!

Alltså, min kropp och jag. Min kropp tycker att livet börjar bli riktigt välordnat och har bestämt sig för att ta det lite lugnare framöver.  Min kropp har lagt sig till med olater som feta ostar, fin choklad, hejdlösa mängder med smörgåsar, sena och stora måltider och kräver dessutom fri tillgång till socker och så lite motion som möjligt. Den lutar sig bekvämt tillbaka och tycker att det är helt ok om midjemåttet växer och rumpan blir större och bredare. "Det är vi värda, tycker du inte det?" invänder min kropp när jag någon enstaka gång opponerar mig mot de stora måltiderna och all choklad. Kroppen vet att mina invändningar är snabbt övergående och bryr sig inte ens om att vänta på ett svar. Den ler självbelåtet och tar ännu en chokladbit medan den planerar för helgens middagar.

Jag har haft tålamod, jag har väntat ut graviditetskilon och de hektiska småbarnsåren. Nu är det slut på undanflykter från min kropp. Jag vet att jag måste vara mycket smart, mycket envis och mycket övertygande för att få med mig min kropp på det projekt jag nu tänker starta. Startpunkten kom egentligen redan under gårdagen. Jag ställde mig helt enkelt på vågen. Min kropp hann inte protestera. I vanliga fall brukar den snabbt höja rösten i närheten av en våg och ropa: "Det är inte säkert att den visar rätt ändå! Vi är både långa och muskulösa, vi kan inte stirra oss blinda på en vikt." och "Experterna säger att man inte ska väga sig, det är bättre att mäta!". Jag har gett efter varje gång, vem är jag att argumentera mot dessa argument? Tills igår...
I ett obevakat ögonblick ställde jag mig på vågen under ett besök hos min farfar. Miljön var ny, vågen såg annorlunda ut. Jag tror inte kroppen kände igen situationen för den hann inte reagera. Och helt plötsligt fanns det där; övertygelsen, vetskapen om att min kropp lurat mig. Hur kan den annars förklara 100,3 kilo? På 173 cm kropp?
Där och just då förstod jag att jag måste vara smart, smartare än min kropp. Och jag börjar idag.
Den här bloggen är ett av mina vapen och jag kommer att leta nya och andra vapen efter resans gång som jag kan komplettera med. Det går inte att vara nog förberedd eller nog rustad!

Jag vet att jag har kunskaper om hur jag bör äta för att gå ner i vikt och för att hålla min vikt. Min kropp vill ha stora portioner och jag måste lura kroppen att äta mindre portioner men oftare. Här gäller det att ha strategier! Genom att äta oftare undviker vi lågt blodsocker, vilket oftast leder till att vi stoppar i oss allt möjligt för att snabbt höja blodsockret igen. Gärna mycket och gärna söta saker. Efter det vill min kropp ha den vanliga måltiden i alla fall, en stor portion, tack. Det finns dock en hållhake på min kropp; den är, tro det eller ej, väldigt fåfäng! Det borde alltså gå att muta den med hudvårdsprodukter, skönhetsbehandlingar och vackra kläder för att den ska göra som jag säger.

Utgångsläget för kroppen idag är:
Vikt: 100,3 kg
Längd: 173 cm
BMI: 33,4

Den BMI-skala som jag använder mig av ser ut så här:
 BMI på < 19 = undervikt, BMI 19-25 = normalvikt, BMI 26-30 = övervikt och BMI  > 30 = fetma.
 Jag är alltså inte bara överviktig, jag har fetma.