Egentligen borde jag väga mig men...

...min överlevnadsinstinkt säger att jag ska låta bli. Jag menar, hur mycket har jag inte gått upp under helgens frossande i påskmat och godis? Har ingen aning och tänker inte ta reda på det. Förnekelse kallas det och är min trosförvant just nu.
Det är så här det kommer att vara; jag äter bra mat i lagom portioner under den största delen av tiden, är fysiskt aktiv så mycket jag kan och unnar mig mat som jag egentligen inte ska äta, vid speciella tillfällen.

Helgen har helt och hållet handlat om rekreation. Rekreation kommer från latinets "recreare"; "ge nytt liv" och brukar för det mesta betyda att man ägnar sig åt något som skänker vila, vederkvicker eller återuppbygger krafter. Vi har verkligen vilat och njutit av vårsolen, umgåtts med vänner och varit i trädgården så mycket vi bara orkat.

Idag gick sambo, jag och det yngsta barnet runt en otroligt vacker sjö som finns i närheten där vi bor. Både kroppen och sinnet för det sköna fick sin del av livets goda. Sjön var full av änder, svanar och det växte vitsippor i stora sjok utmed gångvägen runt sjön. Människor satt ute på bryggorna och solade eller på någon av alla bänkarna som står utspridda lite här och var. Livet behöver inget mer för att kännas underbart ibland.