För bra för att vara sant?

Egentligen är det så att min kropp inte behöver socker. Alls. Proteiner, fett och vatten överlever den inte utan medan sockret bara är en fix idé. Ungefär som en bortskämd unge som skriker i leksaksaffären.
Jag vet inte hur många gånger jag provat att äta enligt GI eller LCHF, där allt socker är bannlyst men jag klarar det inte längre än någon vecka i taget. Dessutom saknar jag bröd alldeles för mycket. Det är bara att inse; ska jag ändra på hela min kosthållning och motionsvanor för resten av livet, då måste det få bli utifrån de förutsättningar som just jag har.

För några veckor sedan hittade jag information om Sukrin och Stevia på internet. Både Sukrin och Stevia är ett ersättningsmedel för socker utan att vara av samma typ som aspartam eller sackarin, som är artificiella. Sukrin och Stevia tillhör gruppen naturliga sötningsmedel och har tre viktiga fördelar jämfört med socker:
Inga kalorier, inga kolhydrater och noll glykemiskt index
Sukrin är en sockeralkohol (erytriol) medan Stevia är en glykosid och utvinns ur plantan Sötflockel.

Jag har ingen aning om vad som är bäst och är alldeles för dåligt inläst på området för att kunna uttala mig om för- och nackdelar med de bägge sötningsmedlena.
I de fall där jag inte är redo att släppa sockret helt vill jag kunna använda ett alternativ som inte ger samma blodsockerhöjande effekt i kroppen som vanligt socker utan att tillföra min kropp något som är artificiellt.
Överlycklig över att det ser ut att finnas ett naturligt alternativ inhandlade jag Sukrin och ska nu prova att ersätta socker med det så långt det bara går. Den enda nackdel jag ser än så länge är kostnaden; 500 g Sukrin kostade 171 kr i den lokala hälsokostbutiken.

Idag fick jag anledning att prova Sukrin för första gången. Till både frukost och lunch åt jag en hårdbrödsmacka och en tallrik filmjölk och på filen strödde jag Sukrin. Det fungerade alldeles utmärkt! Inte samma knastrighet som av socker, inte samma grad av sötma men helt ok att ha på filen och framför allt ingen bismak. Annars har jag noterat en isande känsla i munnen om jag stoppar ett finger med Sukrin på i munnen och jag var rädd att det skulle kännas som om jag åt filmjölk med mintsmak! Rädslan för mintfil var obefogad och nu återstår bara att prova hur Sukrin fungerar i matlagning och bakning.

Brödet jag äter just nu är ett surdegsbröd med massor av linfrön och andra godsaker i. Tunt, brungräddat och ordentligt med smak! Här behövs inte en massa pålägg, brödet är så gott i sig självt att det räcker så.