S o c k e r b e r o e n d e

Japp, jag är en sockerråtta. En riktig liten godisgris. Ett kakmonster och en frossare av stora mått när det kommer till tårtor, glass, choklad, kakor och faktiskt det mesta med socker i. Det har hänt att jag ätit något sött jag egentligen inte tycker om bara för att komma åt sockret. Inte bara ibland, om jag ska vara riktigt ärlig. Tycker jag dessutom om det söta så räcker det aldrig med en bit. Jag äter tills det är slut eller tills jag nästan (men bara nästan) kräks. Så fort jag känner att jag nu... nu kan jag äta igen utan att kräkas, då tar jag en portion till av glassen, kladdkakan, pajen, marängsvissen eller vad det nu kan vara. Sjukt? Ja, det kan du hoppa opp och sätta dig på att det är.

Tabata - snabb och effektiv?

Dr Tabata har kommit fram till att den optimala avvägningen mellan fysisk aktivitet och vila är 20 sekunder respektive 10 sekunder. Målet är att få maximal uthållighet och explosivitet i sin träning och det menar Dr Tabata att vi får om vi kör järnet under 20 sekunder och vilar under 10 sekunder och upprepar övningen 8 gånger per moment- Mellan momenten vilar vi 1-2 minuter. Jag har ingen aning om vem Dr Tabata är eller om det här är det mest effektiva sättet att köra ett träningspass på men vi låtsas att vi hört talas om Dr Tabata och det är väl inte farligt att prova?

Ett pass kan se ut så här:

1. Djuuuuuupa benböj med hantelpress Stå axelbrett med hantlar i varje hand i axelhöjd. Böj dina knän och gå så djupt ner du bara kan. Upprepa 8 gånger!Vila 1-2 minuter.
2. Utfallshopp Kliv fram med ena benet framför det andra. Bägge dina knän ska vara i 90 graders vinkel. Tänk på att hålla överkroppen rak och dra in magen! Gör ett hopp och växla ben så du landar med motsatt ben framför dig. Upprepa 8 gånger! Shit pommes fritt!! Vila 1-2 minuter
3. Armhävning med hälsning Gör en vanlig armhävning men när du kommer upp igen så lyft ena armen och vrid upp den mot taket (ungefär som om du vinkar till någon bakom dig). Upprepa 8 gånger! Vila 1-2 minuter

4. För dig som är frän Avsluta med "Plankan" - underarmarna i golvet, tårna i golvet och all annan kropp i parallellt ovanför golvet. Ner med rumpan! Håll in magen!! Kör så länge du orkar. Eller kräks.

Fysisk aktivitet, por favor!

Har precis kommit hem efter en promenad i rask takt runt en naturskön stig i mitt bostadsområde. I "rask takt" betyder för mig att bli flåsig och att jag har svårt att hålla en konversation i gång under tiden jag promenerar. Idag tog promenaden 50 minuter och det känns som en lagom promenad.

Tidigare idag köpte jag två tidningar som handlar om kropp och hälsa för att använda som inspiration och kanske får jag lära mig något nytt. Till den ena tidningen följde det med en träningsdvd med Paolo Roberto: "Bränn fett med Paolo Roberto". Ja, okej då. Jag testar.

Biggest Loser

Jag behöver en Bob. Någon som pressar mig och ser till att jag bränner varje kalori som någonsin passerat min mun. Nu kan jag nästan, nästan, nästan få det! Bobban har startat en egen sajt där man kan få hjälp, motivation och tips på olika övningar:
http://www.mytrainerbob.com/

Det enda som inte kommer att göra ont efter ett av Bobs pass är att titta på honom.

Egentligen borde jag väga mig men...

...min överlevnadsinstinkt säger att jag ska låta bli. Jag menar, hur mycket har jag inte gått upp under helgens frossande i påskmat och godis? Har ingen aning och tänker inte ta reda på det. Förnekelse kallas det och är min trosförvant just nu.
Det är så här det kommer att vara; jag äter bra mat i lagom portioner under den största delen av tiden, är fysiskt aktiv så mycket jag kan och unnar mig mat som jag egentligen inte ska äta, vid speciella tillfällen.

Helgen har helt och hållet handlat om rekreation. Rekreation kommer från latinets "recreare"; "ge nytt liv" och brukar för det mesta betyda att man ägnar sig åt något som skänker vila, vederkvicker eller återuppbygger krafter. Vi har verkligen vilat och njutit av vårsolen, umgåtts med vänner och varit i trädgården så mycket vi bara orkat.

Idag gick sambo, jag och det yngsta barnet runt en otroligt vacker sjö som finns i närheten där vi bor. Både kroppen och sinnet för det sköna fick sin del av livets goda. Sjön var full av änder, svanar och det växte vitsippor i stora sjok utmed gångvägen runt sjön. Människor satt ute på bryggorna och solade eller på någon av alla bänkarna som står utspridda lite här och var. Livet behöver inget mer för att kännas underbart ibland.

Glad Påsk!

I helgen frossar jag i lax, ägg, sill, kyckling och trädgårdsarbete!

Det optimala Sukrintestet

Har haft ett otroligt stort sötsug under två dagar. Oftast har det gått att råda bot på med en morot eller ett äpple. Det vill säga, ända tills ikväll. Då kom jag nämligen ihåg Sukrinpåsen i skafferiet. Det är ju socker fast "utan socker" och eftersom mitt sockersug var så stort så var jag lättlurad. Jag utsatte Sukrinet för det optimala testet, nämligen som ingrediens i Chokladbollar. Kan det utan tvekan ersätta det vita, raffinerade sockret i Chokladbollar, ja... då kan jag slänga det vita, raffinerade sockret för gott!
Tidigare har jag testat Sukrin på filmjölk och som ingrediens i Kladdkakemuffins (dock med 1/3 vitt, raffinerat socker också) och bägge gångerna fick det mycket väl godkänt. Ja, hur gick det med Chokladbollarna då? Nja, det här var ju ingen höjdare precis. Det får inte ens ett godkänt. Konsistensmässigt fungerar det men smakmässigt är det en katastrof. Sukrinet "smälter" till vatten i min mun och ger mig en isande känsla. Och det är inte gott.

På plussidan finns att sötsuget försvann, det räckte med två små, små chokladbollar. Jag är INTE sugen på något alls just nu.

Sukrin is the shit!

Bakade kladdkakemuffins enligt ett gammal beprövat recept igår. I stället för den vanliga mängden socker så tog jag 1/3 socker och resten Sukrin. Muffisarna blev gudomliga och några blev mitt lördagsgodis.
Nästa gång tänker jag prova att byta ut allt socker mot Sukrin, det borde gå.

Nu har jag iaf tagit en lång och skön promenad och efter det ett långt och skönt bad. Gjorde en hårinpackning och la en ansiktsmask medan jag läste en bok i badet och lyssnade på Lenny Kravitz.
Försöker spara ut håret och skämmer därför bort det med hårinpackningar ofta, ofta! Sånt här hår skulle jag vilja ha:

Och så vill jag vara lika smal. Och ung. Men lika klok och erfaren som idag. Går det att ordna?

Sushi och vägning

Hur gott är inte Sushi!? Köpte hem sushi så det räckte både till lunch och middag idag. Älskar verkligen laxsushin med lite wasabi och en aning soya. Jag hoppas att det är lika nyttigt som det känns.
Enligt div. dietister som jag hittat här på nätet ska det i alla fall vara helt ok att äta.

Just nu är jag sugen på att ta en promenad, det blåser en aning men solen skiner.

Just ja! Jag vägde mig i morse, kom ju fram till att jag ska väga mig en gång i veckan.
Dagens vikt: 98,7 kg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Räknat från min ursprungliga vikt på 100,3 kg är det en viktminskning på 1,6 kg.

Klappar mig själv på ryggen och blåser en trumpetfanfar med tummen.

Sunday, bloody Sunday!

Vaknade tidigt i morse och chockade kroppen genom att starta dagen med en 5 km lång joggingtur. HA! Där fick du! Så går det om man är tjock!

Allvarligt talat... vad otroligt skönt och avstressande det var! Det här kan lätt bli en vana. Naturligtvis med bra musik i hörlurarna.

Eftersom jag är så pass tung och otränad så körde jag en intervallträning. Jag joggade alltså inte hela sträckan utan varvade joggningen med raska promenader. Så snart jag kände att pulsen gick ner lite så började jag jogga igen tills jag inte orkade mer då promenerade jag igen och så där höll jag på tills jag tagit mig hela vägen hem igen. Väl hemma väntade en god frukost, dagstidningen och en nyvaken sambo.

Det är superviktigt med bra skor som är anpassade efter just dig. Innan du börjar löpträna eller jogga så är det alltså väldigt viktigt att du kostar på dig ett besök hos en handlare som vet vad han/hon säljer och som kan hjälpa dig att få rätt sko. Ofta kan butikerna också hjälpa till med en analys av hur du sätter ner fötterna, vilket kan ha betydelse för vilken sko du ska ha. Gör du så slipper du vanligtvis benhinneinflammationer (ooooooont som... !) eller knän som protesterar.

Nu ska jag ta med mig min sambo ut för en lunch. Jag vill ha en god och matig sallad och han vill ha något med mycket bearnaisesås. Hur ska det gå?

Löööööööördagsgodis!!

Jippie! Tjoho! Idag är det lördag och jag får äta V A D J A G V I L L!

Frågan är: vad vill jag verkligen ha och... är det värt det?

Detta drömmer mitt hår om nu! Oljan innehåller arganolja som ska vara en fantastisk olja, rik på E-vitamin och antioxidanter, både för hår och hy. Tyvärr vet jag inte om det är en trädnötolja så jag törs inte prova produkten ännu. Har jag otur sväller jag upp och slutar andas!

Annars då? Jo, tackar som frågar, det är fint som snus! Daglig motion i form av raska promenader (ca 30-45 minuter på lunchen), lite längre på helgerna OCH nu ska jag upp på Orbitrekken också minsann! Minst tre pass på den /vecka, hade jag tänkt.

För övrigt har jag märkt att det är svårt att leva utan påsarna med bebismorötter. De är så goda och det känns som om jag får unna mig något när jag plockar fram en påse av dem. En tia per påse i den lokala matbutiken, helt överkomligt!

Strålande, strålande!

Ja men det här går ju bra! Lunchprommisen var lekande lätt och jag fick upp ett bra flås i stadens backar. Är sjukt pepp och motiverad att klara detta. Det kan ha hjälpt till att vårsolen strålade och värmde, att jag hade riktigt bra musik i hörlurarna och att det snart är helg, fast vad vet jag? Jag kanske ÄR så här duktig?

Dagens lunch bestod av en matig sallad från en matbutik i city. Har aldrig handlat där just förut men har upptäckt att de har en väldigt fräsch salladsbar i charken. Vill man kan man också köpa tillagad mat att värma senare eller köpa varm mat direkt från en av stadens restauranger. Allt på lösvikt!
Min sallad bestod av inkokt lax med dill, broccoli, oliver, kokt ägg, paprika, grönsallad några körsbärstomater och keso. Sweet Jesus, vad gott det var!

Har bestämt mig för att endast väga mig en gång i veckan och ta måtten en gång i månaden. Tror det blir bra så. Ingen mer ångest för att vikten hoppar några hekto hit eller dit från en dag till en annan. Det är ju en livsförändring jag gör, ingen bantningskur.

Har upptäckt att problemet nu är middagarna. Resten av familjen är tokhungrig vid 17-tiden och skulle helst ha haft maten på bordet en timme innan jag kommer hem. Vi har två familjemedlemmar (tre om vi räknar pappan) som inte äter vad som helst. "Vad som helst" är: fisk och grönsaker, grytor och "konstig mat".
Vad som återstår är: pannkaka, stuvade makaroner och köttbullar, stuvade makaroner och korv (och då bara en sorts korv och jag glömmer hela tiden vilken), torrstekt kyckling i strimlor med ris, korvstroganoff och ris, pizza, hamburgare... ja, så där ja! Det var allt! Ser ni mitt problem?
Det är helt enkelt svårt att få till en hälsosam och god middag här hemma. Jag skulle kunna laga annan mat till mig själv, kanske ni säger. Men det är svårt att hinna laga en middag till alla innan de ska iväg på träningar och allt vad det kan vara. Två middagar fungerar inte heller eftersom det ofta är diskussioner om att få annan middag tillagad åt sig de gånger jag varit lite äventyrlig och lagat något annat än vad som "går att äta".

Just nu försöker jag ta små portioner av middagen och sedan fylla upp med frukt, grönsaker och hårt bröd men det känns som om jag skulle vilja äta lika bra till middag som jag gör resten av dagen.
Verkligen ett I-landsproblem då det finns människor som svälter ihjäl men just nu är det det som är just mitt problem.

Nu ska jag rocka loss med dammsugaren och skurmoppen! Fysisk aktivitet med mannen i hatten, God Damn It!

Ingen timglasfigur, precis!

Idag tog jag äntligen och letade reda på mitt måttband för att kunna mäta mig och min muffinskropp. Det är ju kul att ha något att utgå ifrån då jag senare ser alla centimetrar bara trilla av kroppen. Eller hur?

Så här ser mina mått ut:
Byst: 111 cm
Midja: 117 cm
Stuss: 122,5 cm
Lår: 60 cm omkrets
Smalben: 42 cm omkrets
Överarm: 33 cm omkrets

Den observante noterar att måtten är långt ifrån det som ses som den ideala timglasfiguren; 90/60/90, och att måtten tenderar att öka ju mer söderut på kroppen de tas. Slutsatsen är att min kropp bäst kan jämföras med ett päron eller en kägla. Alltså den här rumpan!

Idag har suget varit något mindre än igår men ändå ständigt närvarande. Trösten är att jag ska få ha en "ätardag" i helgen. EN dag i veckan får jag äta vad jag vill utan att behöva tänka mig för innan. Dagdrömmer redan om choklad och skagenmackor!

Här kommer en donna med timglasfigur i alla fall; Marilyn Monroe

Min kraftiga benstomme och jag

Nehepp! Ännu en grusad myt och ännu en brusten illusion. Jag kan inte längre skylla på min "kraftiga benstomme" för att förklara varför vågen visar så många kilon. Mina genvägar, bortförklaringar och förnekanden börjar ta slut och istället infinner sig en klarsyn som är obarmhärtig i sitt skarpa sken. Konversation mellan min kropp och mig tidigare idag:

Min kropp :  "Du menar att jag är fet!? På riktigt?"
Jag : "Japp, du är på väg att bli smällfet och det är bara att inse det."
Min kropp : "Men alltså, vi är ju stora i vår släkt och jag brås på pappa. Kraftig benstomme, du vet."
Jag : "Det där går jag inte på längre... read and weep":

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18684083

Livsstilstest!

Det här testet var intressant att genomföra och ger en bra översikt över de områden i livet som kan behöva ses över. Testet är ett samarbete mellan STAD (Stockholm förebygger alkohol och drogproblem) och Apoteket och berör flera levnadsvanor; alkohol, droger, stress, kost och motion. Testa dig själv:

http://www.livsstilstest.se/stad/intro.aspx

Mina områden som jag behöver jobba med var; vikt och stress. Det ena var inte lika otippat som det andra ;) Tyckte att jag hade bra koll på stressen men det är väl som det är; barn, arbete, föreningsliv, familjen, studier, hus, vänner och allt man vill hinna göra. Vilka är dina områden?

Hämnden

Idag har kroppen gjort ett försök att ta gruvlig hämnd. Inte bara har jag dragits med ett stort sug efter snus (jag slutade snusa för ganska precis fyra veckor sedan), jag har också varit väldigt sötsugen och allra mest chokladsugen. Min hunger har varit bottenlös och det har känts som om jag skulle kunna äta v a d s o m h e l s t! Lunchen tillbringades på en indisk restaurang tillsammans med min sambo (jättemysigt att dejta varandra på lunchen ibland!). Det är samma restaurang som vi hade vår första middagsdejt på för ett antal år sedan och det är fortfarande vår gemensamma favoritrestaurang. Maten var som vanligt gudomlig och jag var duktig och undvek de rätter i lunchbuffén som såg ut att innehålla grädde. Visste ni att indisk mat ofta är mycket energirik? Det är all grädde och nötter som gör det. Undviker man de rätter med grädde och en massa nötter så är maten riktigt hälsosam, grönsaker och kyckling eller lamm med indisk kryddning kan göra vem som helst lycklig! Dessutom åt jag EN lagom portion och fyllde upp tallriken med bönor och kikärtor.

När jag kom hem efter arbetet ställde jag mig på vågen och vad tror ni har hänt!? Jo, jag har ÖKAT i vikt från utgångsläget och vågen stannade på 100,8 kg. Det är en ökning med ett halvt kilo från första dagen och 1,3 kilo från igår!!
Det här är anledningen till att jag INTE ska väga mig varje dag. Vikten kommer att hoppa och fara beroende på mängden vätska i kroppen, om jag nyss ätit, om jag varit på toaletten och förstås hur jag i övrigt sköter kost och motion.

A propos motion så har jag och sambon kommit fram till att vi ska promenera en ordentlig sträcka ett par gånger i veckan och ta kortare promenader 3-4 kvällar i veckan. Igår gick vi ungefär en mil och det var härligt i vårvädret, kan jag lova. Skönt är det också att få tid att umgås bara han och jag. Vi pratar en del: om husen vi passerar och saker vi ser, om oss, arbete, barnen, saker vi skulle vilja göra och saker vi gjort. Eller så är vi bara tysta och går och går bredvid varandra. Jag uppskattar de stunderna vi är tillsammans.
Och så kan jag inte låta bli att snegla lite på honom i smyg när vi är ute och går; han är så snygg!

Ikväll laddar jag upp med äpplen framför tv:n. Suget efter snus, choklad och den stora bottenlösa hungern visade sig bero på mens. Jag hade tänkt att mäta mig och lägga upp måtten här i bloggen men eftersom jag vet att jag svullnar upp massvis vid mens så är det uteslutet, gott folk.

Nämen, vad säger du!?

Har haft ambitionen att väga mig en gång i veckan. Inte oftare. Snarare skulle det vara bättre att väga sig en gång i månaden, så att resultatet verkligen imponerar (om man nu skött sin kosthållning och motion, annars blir ju överraskningen inte lika kul.) Men imorse innan jag ställde mig i duschen så klev jag upp på vågen, trots att det bara gått tre dagar och trots mina ambitioner att bara väga mig en gång i veckan. Vågens stora, svarta siffror blinkade till en gång och visade sedan 99,5 kg. Jag blev överlycklig! Min vikt går faktiskt ner! Jag har alltså gått ner 800 g på tre dagar... få se... det gör ungefär 266 g om dagen, vilket blir drygt 1,8 kilo i veckan och strax över 7 kilo i månaden... eller... näää. Jag veeeeeet att det inte går så här lätt! Jag kanske ställde vågen på en annan plats på golvet mot för tidigare vägning och ytterst små skillnader i golvlutningen gör att vågen väger olika mycket gång till gång. Jag har förlorat vatten och förmodligen en del glukos.

Men ändå så blir jag glad! Vågen hade kunnat visa att jag ökat i vikt i stället. Nu gjorde den inte det. Det ska firas! Med en promenad i raskt tempo och drömmar om en bikini.

Middagen idag bestod av ugnsbakad potatis med rosmarin och vitlök, fläskfilé, soltorkade tomater och en vinägrett. Och i en LAGOM portion. Smaskigt!

Att skämma bort en upprorisk kropp

Mitt nya liv handlar inte enbart om att gå ner i vikt. Jag har valt en ny kurs i livet, för resten av livet. Jag har bestämt mig för att må bättre, bli hälsosammare (där ett av målen är att gå ner i vikt), bli starkare och vackrare och mer tillfreds med de val jag gör. För mig är helheten viktig. Jag vill inte gå ner i vikt men må uruselt. Livet är helt enkelt för kort för att kasta bort tid på att må dåligt över vikt, stress, relationer, taskig självkänsla eller vad det nu kan vara. Jag har bestämt mig för att göra allt jag kan för att må så bra som möjligt, för min egen skull. För resten av livet. Det är det jag menar med Fit for Life, att vara i så god form som möjligt, både fysiskt och psykiskt, för att kunna ta del av livet i så stor utsträckning som möjligt och i den utsträckning jag vill!

Jag bor i närheten av ett av landets största shoppingcenter. Ibland en lycka men lika ofta en förbannelse.
Det är inte roligt att shoppa kläder då jag tycker att varje snyggt plagg sitter hur illa som helst på min feta kropp. De plagg som inte sitter illa är stora sjok av tyg och jag tycker inte att de är snygga. Moment 22, liksom! En shoppingtur för att handla kläder kan alltså vara en förbannelse men som inspirationskälla är shoppingcentret otroligt lyckat. Gårdagskvällen ägnades åt några timmars shopping och jag njöt av att se vackra plagg, tuffa plagg, sköna plagg, snygga och söta plagg som alla kan få följa med mig hem när jag gått ner i vikt!

Istället för kläder shoppade jag hudvård (en last jag har), make-up (en annan last) och lite inredning (surprise! Ännu en last!). När jag kom hem tog jag en lång dusch och skämde sedan bort min kropp med lyxiga krämer, fotvård, en fin hårinpackning och drömmar om vad min kropp kan få om den bara gör som jag säger. Eftersom jag hela kvällen var upptagen med att smörja in mig, fila fötter och peta naglar så blev jag aldrig "sugen" på något.  Oftast brukar jag vilja ha något att stoppa i munnen framför tv:n men det fungerar att plocka fram manikyrsetet i stället alltså.

Efter att ha varit blond i olika nyanser under de senaste 10 åren så färgade jag brunt för några månader sedan. I början var jag nöjd, det är kul med förändringar, men redan efter några veckor tyckte jag att jag blev för mörk. Trots att jag färgade en mellanbrun nyans så blev mitt hår svartbrunt. I går kväll provade jag att avfärga håret med ett nytt avfärgningsmedel: Color B4. De avfärgningsmedel jag tidigare använt har varit detsamma som blekmedel men Colour B4 fungerar tydligen helt annorlunda. Medlet frigör de hårfärgsmolekyler som fastnat i håret vid tidigare hårfärgningar och lämnar kvar din naturliga hårfärg. Låter som ren magi, eller hur? Kolla in den här länken om hur det fungerar och hur man använder Colour B4:
http://www.youtube.com/watch?v=-_eMbaeBbZw

Mitt hår gick från svartbrun till guldbrun. Eventuellt kommer jag att lägga in Colour B4 en gång till för att ta bort lite mer av det bruna i mitt hår men jag har inte bestämt mig ännu. Hur som helst är jag nöjd med produkten och den är ett betydligt bättre alternativ än de äldre avfärgningsmedlen vi kan köpa i varuhusen.

Idag tog jag också en rejäl promenad och upptäckte vad skönt det var! Raskt tempo i 45 minuter, precis så att pulsen gick upp och jag blev lite flåsig och svettig. Enligt Statens folkhälsoinstitut bör varje individ ägna sig åt fysisk aktivitet under minst 30 minuter varje dag. Med fysisk aktivitet menar de all aktivitet som ökar kroppens energibehov, dvs. all form av vardagsmotion och fysisk aktivitet som vi kanske inte tänker på som motion: städning, leka med barnen, trädgårdsarbete, promenaden till närbutiken... alla aktiviteter där vår puls går upp och vi blir lite flåsiga.

Jag har bestämt mig för att försöka gripa varje chans till vardagsmotion jag kan och att plussa på med en rejälare promenad om dagen. Så småningom ska jag stoppa in gympass också men jag har inte bestämt mig för var jag vill träna ännu, eller vad. Det enda jag vet är att jag inte vill prova spinning igen! Det har jag provat (jaaaa, flera, flera gånger!) och jag h a t a r det. Verkligen.

För bra för att vara sant?

Egentligen är det så att min kropp inte behöver socker. Alls. Proteiner, fett och vatten överlever den inte utan medan sockret bara är en fix idé. Ungefär som en bortskämd unge som skriker i leksaksaffären.
Jag vet inte hur många gånger jag provat att äta enligt GI eller LCHF, där allt socker är bannlyst men jag klarar det inte längre än någon vecka i taget. Dessutom saknar jag bröd alldeles för mycket. Det är bara att inse; ska jag ändra på hela min kosthållning och motionsvanor för resten av livet, då måste det få bli utifrån de förutsättningar som just jag har.

För några veckor sedan hittade jag information om Sukrin och Stevia på internet. Både Sukrin och Stevia är ett ersättningsmedel för socker utan att vara av samma typ som aspartam eller sackarin, som är artificiella. Sukrin och Stevia tillhör gruppen naturliga sötningsmedel och har tre viktiga fördelar jämfört med socker:
Inga kalorier, inga kolhydrater och noll glykemiskt index
Sukrin är en sockeralkohol (erytriol) medan Stevia är en glykosid och utvinns ur plantan Sötflockel.

Jag har ingen aning om vad som är bäst och är alldeles för dåligt inläst på området för att kunna uttala mig om för- och nackdelar med de bägge sötningsmedlena.
I de fall där jag inte är redo att släppa sockret helt vill jag kunna använda ett alternativ som inte ger samma blodsockerhöjande effekt i kroppen som vanligt socker utan att tillföra min kropp något som är artificiellt.
Överlycklig över att det ser ut att finnas ett naturligt alternativ inhandlade jag Sukrin och ska nu prova att ersätta socker med det så långt det bara går. Den enda nackdel jag ser än så länge är kostnaden; 500 g Sukrin kostade 171 kr i den lokala hälsokostbutiken.

Idag fick jag anledning att prova Sukrin för första gången. Till både frukost och lunch åt jag en hårdbrödsmacka och en tallrik filmjölk och på filen strödde jag Sukrin. Det fungerade alldeles utmärkt! Inte samma knastrighet som av socker, inte samma grad av sötma men helt ok att ha på filen och framför allt ingen bismak. Annars har jag noterat en isande känsla i munnen om jag stoppar ett finger med Sukrin på i munnen och jag var rädd att det skulle kännas som om jag åt filmjölk med mintsmak! Rädslan för mintfil var obefogad och nu återstår bara att prova hur Sukrin fungerar i matlagning och bakning.

Brödet jag äter just nu är ett surdegsbröd med massor av linfrön och andra godsaker i. Tunt, brungräddat och ordentligt med smak! Här behövs inte en massa pålägg, brödet är så gott i sig självt att det räcker så.

Vi är inte överens!

Alltså, min kropp och jag. Min kropp tycker att livet börjar bli riktigt välordnat och har bestämt sig för att ta det lite lugnare framöver.  Min kropp har lagt sig till med olater som feta ostar, fin choklad, hejdlösa mängder med smörgåsar, sena och stora måltider och kräver dessutom fri tillgång till socker och så lite motion som möjligt. Den lutar sig bekvämt tillbaka och tycker att det är helt ok om midjemåttet växer och rumpan blir större och bredare. "Det är vi värda, tycker du inte det?" invänder min kropp när jag någon enstaka gång opponerar mig mot de stora måltiderna och all choklad. Kroppen vet att mina invändningar är snabbt övergående och bryr sig inte ens om att vänta på ett svar. Den ler självbelåtet och tar ännu en chokladbit medan den planerar för helgens middagar.

Jag har haft tålamod, jag har väntat ut graviditetskilon och de hektiska småbarnsåren. Nu är det slut på undanflykter från min kropp. Jag vet att jag måste vara mycket smart, mycket envis och mycket övertygande för att få med mig min kropp på det projekt jag nu tänker starta. Startpunkten kom egentligen redan under gårdagen. Jag ställde mig helt enkelt på vågen. Min kropp hann inte protestera. I vanliga fall brukar den snabbt höja rösten i närheten av en våg och ropa: "Det är inte säkert att den visar rätt ändå! Vi är både långa och muskulösa, vi kan inte stirra oss blinda på en vikt." och "Experterna säger att man inte ska väga sig, det är bättre att mäta!". Jag har gett efter varje gång, vem är jag att argumentera mot dessa argument? Tills igår...
I ett obevakat ögonblick ställde jag mig på vågen under ett besök hos min farfar. Miljön var ny, vågen såg annorlunda ut. Jag tror inte kroppen kände igen situationen för den hann inte reagera. Och helt plötsligt fanns det där; övertygelsen, vetskapen om att min kropp lurat mig. Hur kan den annars förklara 100,3 kilo? På 173 cm kropp?
Där och just då förstod jag att jag måste vara smart, smartare än min kropp. Och jag börjar idag.
Den här bloggen är ett av mina vapen och jag kommer att leta nya och andra vapen efter resans gång som jag kan komplettera med. Det går inte att vara nog förberedd eller nog rustad!

Jag vet att jag har kunskaper om hur jag bör äta för att gå ner i vikt och för att hålla min vikt. Min kropp vill ha stora portioner och jag måste lura kroppen att äta mindre portioner men oftare. Här gäller det att ha strategier! Genom att äta oftare undviker vi lågt blodsocker, vilket oftast leder till att vi stoppar i oss allt möjligt för att snabbt höja blodsockret igen. Gärna mycket och gärna söta saker. Efter det vill min kropp ha den vanliga måltiden i alla fall, en stor portion, tack. Det finns dock en hållhake på min kropp; den är, tro det eller ej, väldigt fåfäng! Det borde alltså gå att muta den med hudvårdsprodukter, skönhetsbehandlingar och vackra kläder för att den ska göra som jag säger.

Utgångsläget för kroppen idag är:
Vikt: 100,3 kg
Längd: 173 cm
BMI: 33,4

Den BMI-skala som jag använder mig av ser ut så här:
 BMI på < 19 = undervikt, BMI 19-25 = normalvikt, BMI 26-30 = övervikt och BMI  > 30 = fetma.
 Jag är alltså inte bara överviktig, jag har fetma.