Ok, det är inte mycket och inte alls som reklamen där folk går omkring och tappar byxorna eftersom de äter knäckebröd men... de hänger löst! Jag tänker inte väga mig nu, det får vara bra så här; jag ser på kläderna och i spegeln om det händer något. Vågen hoppar jag upp på när jag känner för det, vilket kommer att bli sällan.
Jag har fuskat en hel del den senaste 2 veckorna. Livet har varit lite upp och ner och det har gjort det svårare att äta förnuftigt och röra på mig som jag ska. Det är svårt då någon man bryr sig om och står nära har det tufft och mina tankar försvinner ofta iväg till den personen. Bekymmer borde väl göra så att jag tappar aptiten? Sa någon tröstätning?
Min sambo stöttar på ett bra sätt och jag kan känna att allt kommer att bli ok så småningom och det är väl huvudsaken.
Idag är det Midsommarafton, gott folk! Som tur är består festmaten av mat som är perfekt för mig som "smyg"-LCHF:are. Jag kör inte längre helt rent så kanske det slinker ner en potatis också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar